Den femte bröllopsdagen

Den 4:e december för exakt tio år sedan träffade jag min man, på krogen av alla ställen.
Han hade petat i sig en och annan öl så någon super-intelligent diskussion kan jag inte skryta med att det blev den kvällen, men det gjorde inte så mycket eftersom jag redan hade spanat in honom lite över ett år tidigare och då bestämt mig för att någon gång lära känna honom.
Jag hade dock ingen brådska, eller rättare sagt, jag KUNDE inte ha bråttom då jag några veckor tidigare fått min cancerdiagnos, Synovialt sarkom. Framför mig hade jag lite mer än ett år av cytostatika- och strålningsbehandlingar samt upprepade operationer, prognosen var riktigt crappy då man förutom huvudtumören funnit metastaser i ena lungan.
Behandlingen var mycket tung både fysiskt och psykiskt men det gick!

Den 4:e december 1999 var en av de första gångerna jag var ut på krogen efter min behandling, jag var 22 år och min kropp hade tagit mycket stryk av cytostatikan och det lilla som fanns kvar av den var trött och sliten . Jag kommer ihåg att jag ändå kände mig fin eftersom jag några dagar tidigare hade varit i Stockholm och fått långt fint löshår inflätat i mitt eget centimeterkorta hår. Jag hade verkligen saknat mitt långa, då blonda, hår som föll av bara några dagar efter min första cellgiftsbehandling.

Ja, den kvällen, där på krogen, kanske vi inte kom fram till några lösningar av de stora världsproblemen, men han fick ialla fall mitt telefonnummer. Mobilen ringde på förmiddagen nästa dag och redan samma kväll gick vi ut på vår allra första dejt.
Sedan var det snabba ryck, han flyttade genast in i min lilla etta och efter tre månader köpte vi en ljuvlig vindslägenhet i ett sekelskiftshus tillsammans.
Vi hann utöka vår familj med en liten hund samt flytta till ett eget charmigt gammalt hus innan vi började diskutera giftemål.


En resa bokades till Västindien, St. Lucia och Tobago, och samtidigt kontaktade vi en bröllopsplanerare som ordnade allt inför cermonin som skulle hållas på en fantastisk strand på vackra Tobago. Det blev en underbar resa och ett vackert minne.
Extra speciellt blev det då vi vid tillfället väntade vår son, jag var gravid i vecka 21, och dagen innan bröllopet kände jag första bebissparken!

På fredag firar vi vår femte bröllopsdag, samtidigt passar vi på att fira våra tio år tillsammans. Vi ska inte slå på stort eller så utan har lite extra mysigt fredagsmys med barnen istället!